Här samlas notiser som skett under 1900-talet i Rossön med omnejd gm tidningsklipp


12/1 1949

Tretton gårdar väntar på väg. Länsstyrelsen har till regeringen överlämnat en framställning från hemmansägare Elis Löv mfl i Svanavattnet om utförande snarast möjligt av bygdevägen Svanabyn - Grundsjö på delen inom Dorotea socken. Genom vägenstillkomst skulle tretton gårdar i Svanabyn få vägförbindelse. något som de nu helt saknar. Vägen skulle dessutom bli av stor betydelse som genomfartsväg sedan vägen Grundsjö - Bodum blir färdig. Därefter skulle avståndet mellan Svanabyn och Backe, där det finns ett tidsenligt lasarett. reduceras till endast fem mil, vilket skulle möjliggöra för sjuka att snabbt komma under läkarbehandling. Länsstyrelsen påpekar, att vägen Svanabyn-Grundsjö dömdes till utförande redan 1935. Delen inom Västernorrlands län är färdigställd sedan flera år tillbaka. Inom Västerbottens län skulle vägen få en längd av 3,744 m. med en bredd av 3,5 m. jämte mötesplatser och beräknas kosta omkring 120,000 kr. Vägen ingick i länsstyrelsens förslag till fyraårsplan för 1946-1949, men uteslöts jämte en del andra vid regeringens fastställdes av planen. Länsstyrelsen har emellertid fortfarande den uppfattningen. att vägen är synnerligen angelägen.

4/4 1949

25 man sysselsätts vid Rossö-verkstad i den stora verkstads byggnad som Ångermanälvens Flottningsförening planerar i Rossön, Bodums socken, för en kostnad av drygt ett par hundratusen kronor är nu under uppförande, Det är Byggnadsfirman Hallström och Nisses ses som fått sig uppdraget anförtrott. Ett dussin byggnadsarbetare är nu i full verksamhet. Verkstaden skall innehålla maskinverkstad, smedja, monteringshall, garage, matrum, tvättrum m.m. Vid verkstaden skall föreningen tillverka motordrivna bogserbåtar m.m sådant som till rationell flottning - härrör ca 25 man kommer att sysselsättas på verkstaden, som beräknas vara färdig den l september. 

8/4 1949 

Två inbrotts stölder förövades natten till i går l västra Ångermanland. I Bröderna Anderssons verkstad i Rossön kom tjuvarna över ett kassaskrin innehållande 800 kr i kontanter jämte kuponger för 496 liter bensin och i Bertil Anderssons diverse-handel i Västertåsjö bröt de upp en kassaapparat och tillägnade sig växelkassan på ungefär 90 kr. I Bröderna Anderssons verkstad hade tjuvarna först försökt öppna dörren med falsk nyckel, men den fastnade i låset och då hade tjuvarna i stället brutit upp en garagedörr på baksidan av huset och från garaget tagit sig in på kontoret. Där tog de ett kassaskrin, som en droskchaufför från Rossön hittade vid Miltallberget 1,5 mil från Rossön. En del värdepapper. som förvarades i skrinet var då kvar. Butiken i Västertåsjö ligger intill vägen men ingen bor i byggnaden. Tjuvarna hade slagit sönder ett fönster pä baksidan av butiken och tagit kassaapparaten in på kontoret, där de brutit upp den mod en yxa. Polisen arbetar för fullt för att klara upp stölderna och man har även visse spår att gå efter.

3/5 1949

SNÖSLASKLOPP I ROSSÖN

Rossöns IF hade i går tränings tävling l terränglöpning. Banorna var tunga på grund av regn och det snöslaskade under tävlingen.

Resultat:

Seniorer 5000 m: (1) Adolf Wiklund 16.27.5 (2) Oskar Jonsson 16.49.0 (3) K. G. Gjersvold 18.05 (4) Paul Jönsson 19.36 (5) Alexander Mårtensson 19,38 (6) John Bryntesson.

Seniorer 2500 m: (1) Karl Mårtensson 8.27 (2) Sven Wiklund 8.27 (3) John Isaksson 8,43 (4) Werner Andersson 9.42 (5) Pelle Westin 9,55 (6) Bengt Eliasson 9.55

Juniorer 2500 m: (1) Rolf Björkman 8.42 (2) Åke Jansson 8.45 (3) Åke Bark 9.35 (4) Bertil Johansson 9.42

Ungdomsklass 1,200 m: (1) Lars Orrell 5.13

Sammanställning över folkmängden i Bodum sockens olika byar 1951 

Bodum 301, Bosund 8, Bovattnet 14, Berg 23, Bölen 166, Gårdvattenberget 14, Hocksjö 27, Hällvattnet 37 (1), Kronby 27, Milltallberget 43, Nagasjöhöjden 13, Nagasjötjälen 59, Norrnäs 35, Nyberga 30, Näset 85, Orrnäs 366, Skavbergstjärn 7, Skirsjönäs 4, Stenhällan 1, Ängestjärn 6, Ön 179. 

Stenhällans Krp: Brocksjö 21, Flyn 84, Grundsjö 73, Hälleby 13, Jackemo 13, Sund 83 (2), Svanabyn 34,  Volmvattnet 9, Å förs k 10.

Därav (1) Sprötberget 8, (2) Klippängen, 4

S:a 1813 pers

19/6 1951

En droskägare från Backe försökte med sin bil ta en genväg genom geografin väster om Orrnäs. Försöket misslyckades och både bilen och droskägaren måste repareras. 

30/6 1953

Bodum har fått en ny skola. Delade åsikter om dess placering. En byggnad som genast faller en besökare av Rossön i ögonen är den nya skolan, som man byggt alldeles intill allmän landsväg. Det är en huskropp i gult tegel som är 70 meter lång och 10 meter bred. De som har haft hand om olika entreprenader har lämnat efter sig ett mycket välgjort arbete. Detta och mycket annat hade Ångermanlands Nyheters utsände att förtäljaom den nya skolan, med vilket sas en ny epok börjar i Bodums skolväsende och en liten återblick kan därför kanske vara motiverasd.

Rossöndoningen gör succé, även export på Finland. I Rossön har Bröderna Andersson byggt en stor mekanisk verkstad som tillhandahåller en rad maskiner för skogsbruk, bl. a den förnämliga 'Rossöndoningen' som är ytterligt eftertraktad. Verkstaden är ljus och trevlig, för arbetarna är det väl sörjt, en utbyggnad av verkstaden är högaktuell. 

22/7 1953

Flottningen bygger för 200.00 i Rossön. Ångermanälvens Flottningsförening kommer inom kort att sätta igång med ett storbygge i Bodum, närmare bestämt intill sin stora verkstad. Det blir en förrådsbyggnad om 48x12 meter jämte snickeriverkstaden. Byggnaden blev i stort sett färdig under hösten detta år. 

13/9 1954 

Skånska Cementgjuteriet lägger YG-beläggning på landsvägen genom Rossöns samhälle.

26/11 1954 

Förstörda vägar över isarna, problem för vattendomstolen. Om detta och andra problem som uppstått i samband med älvregleringen, diskuteras vid vattendomstolens sammanträde. Orrnäsborna vill ha en bro över älven vid borg. "Vill Vattenfall ge oss helikoptrar istället för en hängbro, så inte oss emot". 

8/11 1955 

Tätbebyggelsen inom Rossön har inte sådan karaktär att hastighetsbegränsningar för närvarande bör införas där, säger vägförvaltningen. -Kanske det, men nog skulle både säkerheten och trevnaden på vägen bli större för huvudparten av trafiken om fartfriheten skruvades ner lite. 

22/9 1956

Rossön (VA)På landsvägen i västra Ångermanland råder just nu en rätt besvärlig halka som på sina håll orsakat olyckstillbud. I de flesta fall har det stannat endast med tillbud, men i Bodum råkade 50-årige anläggningsarbetaren Harry Edström rätt Illa ut, då han skulle, sätta igång sin mc på den glashala vägen. När han släppte kopplingshandtaget snurrade motorcykeln runt och Eldström kastades av och slog huvudet så hårt i vägbanan att han förlorade medvetandet. När han efter några ögonblick kvicknade till igen hade han totalt förlorat minnet och måste hjälpas till sitt hem där han får ligga till sängs några dagar sedan läkaren konstaterat hjärnskakning.

25/10 1956

Bodumsbastun är för liten, ännu mindre blev den dock 15/12, ty då den brann ned på natten.

13/12 1956

Nytt Folkets hos i Rossön (NN)

Rossön kommer att få ett nytt stilist Folkets hus vid halvårsskiftet nästa år. Som det nu ar finns det endast tve mycket dåliga samlingslokaler: det gamla Folkets hus och bygdegården. Befolkningen halsar därför Folketshusbygget med stor tillfredsställelse. Det nya Folkets hus kommer att omfatta en större sal med 160 platser och en mindre sal för styrelsesammanträden och studiecirklar i källarvåningen blir det en rätt stor sal som är lämplig för servering och där födelsedagskalas o dylikt kan ordnas. Två studie- och biblioteksrum kommer även att ordnas. Det nya Folkets hus kommer att kosta omkring 300 000 kr. 

1/4 1967

Flygplansvolt i Junsele, far och son oskadda (VA)

Ett flygmissöde inträffade i Junsele på söndagen. Ingenjör Hjalmar Larsson, Rossön, "kände sig för" om det skulle gå att landa på Junseles nya privatägda flygfält. Fältet hade ännu inte blivit gräsbevuxet och var därför en smula förrädiskt Ingenjör Larsson bedömde dock utsikterna att landa såsom goda enär han hade ett plan med trehjulsställ och fullföljde nedstigningen. Under själva utrullningen skar noshjulet ned i marken och flygplanet gick runt. Det blev liggande omvänt men ut ur planet klev föraren och hans fyraårige son oskadda. Planet fick skador på nos-ställ och propeller. Missödet anses utgöra en påminnelse om att samhället bör träda till För att fullfölja det lovvärda initiativ som privatflygfältet utgör.

3/3 1970

Karl Jönsson i Rossön: Ge skogsarbetarna deras rätt!

Anslag av de sociala fondernas medel skall beviljas för sociala ändamål till fromma för anställda vid skogsindustriföretagen liksom för dem som är verksamma i flottningen och skogsbruket inom företagen. Virkesfångst - område. Detta är det bärande i gällande stadgar.

Karl Jönsson, veteran och kämpe inom skogsarbetarrörelsen, har visserligen gått i pension, men han släpper inte flin uppfattning att skogsarbetarna och flottningsarbetarna behandlats orättvist vid fördelningen av medel ur skogsindustriföretagens sociala fonder. I denna artikel argumenterar han för en annan och enligt hans fasta åsikt rimligare och rättvisare tingens ordning. Vi har av utrymmesskäl varit nödgade till vissa förkortningar och hopskrivningar men Kalle Jönssons, väsentliga synpunkter är klart uttryckta. Under mänga år var jag som skogs- och flottningsarbetarnas representant med i fondstyrelserna vid SCA och Graningeverken och försökte hävda mina medlemmars intressen. Varje gång jag framfört mina berättigade krav har jag mötts av invändningen att jag velat ge skogsarbetarna en extra favör. Invändningen håller inte. Jag har endast byggt på skogsarbetarnas stadgeenliga rätt.

Vid Graningeverken blev fördelningen den att skogsarbetarna fick 36 procent av tillgängliga medel. Resten gick till industriarbetarna och de välavlönade tjänstemännen. Men hur är fördelningen bland de anställda? Skogsarbetarna är dubbelt så många som de direkt vid industrierna sysselsatta! Jag ber att få hänvisa till rätt aktuella fakta. De sydsvenska skogsägarna bygger en jättefabrik i Halland. Arbetskraftsbehovet är angivet till 400 vid fabriken och 200 på transportsidan. Men i skogen 2000 heltids arbetande eller 5000 deltidsanställda!

NCB:s arbetskraft kan beräknas utgöra cirka 37 procent vid industrierna och 63 procent i skogsarbete. En annan planerad skogsägarindustri beräknar 200 innan i fabriken och transporten men 800 i skogen. ASSI:s utbyggnad i Norrbotten tar sikte på 150 man vid industrin och 500 i skogen. Jag kan fortsätta uppräkningen, men det räcker: Jag har inte överdrivit då jag sagt att en massafabrik eller ett sågverk behöver minst dubbelt så många arbetare ovanför fabriken för att säkra virkesbehovet som de behöver för virkets förädling vid fabriken. Majoriteten i fondstyrelserna vill tydligen inte erkänna dessa fakta. I vart fall vill de inte erkänna att skogsarbetarna har stadgeenlig rätt att få vara med vid fondmedlens fördelning.

Om alla skogs- och flottningsarbetare ska ha anslag så ska väl också alla stuveriarbetare och alla sjömän på lastbåtarna ha det. Det "argumentet" har Jag fått i mig. Jag finner det absurt. När Jag en gång hos SCA:s fondstyrelse begärde en (en enda) miljon att fördelas bland de eftersatta skogs- och flottningsarbetarna inom företagets virkes fångstområde fick jag veta: — Det är ju meningslöst i det långa loppet. Vad är en miljon? 1000 kronor åt 1000 skogsarbetare. Det är ju ingen hjälp, sade företagets ombud. Jag har inte begärt 1000 kronor till varje skogsarbetare, men jag vet vad även små summor kan betyda för gamla utslitna människor i utbyarna. Och varför hör man inte företagarombuden säga något om de miljoner i fondmedel som delas ut för semestervistelser och resestipendier till Industrins arbetare och arbetsledare samt inte minst de hög avlönade tjänstemännen.

Man säger vidare från företagarhåll att det är så viktigt att förkovra personalen, utveckla dess känsla för kvalitet och produktivitet, skapa känslor av trivsel och gemenskap. Vi måste satsa på den personal som är aktiv inom företagen och bär ansvar för dess fortsatta utveckling. Till detta svarar jag: Är inte skogsarbetarna en aktiv grupp bär inte de ansvar? Hur länge tror tjänstemän och arbetare vid industrierna att de skulle klara driften utan skogsarbetarnas insatser.

Behövs det Ingen känsla av trivsel och gemenskap bland skogens arbetare? Man kan vidare få höra resonemang som går ut på att "spara för framtida behov och kommande generationer". Varför ska skogens arbetare, dessa som under svåra, många gånger ytterst tragiska löne-, boende- och arbetsförhållanden tjänat ihop miljoner och åter miljoner åt skogsindustrins ägare, varför ska de betala detta sparande för framtiden?

Jag föreslog en gång att en miljon skulle fördelas bland de skogs- och flottningsarbetare som hamnat vid sidan om. Jag möttes av det mest kompakta motstånd. Ingen flottningsarbetare, Ingen vid skiljeställena, ingen av dem som slet i skogen då företaget behövde dem under 50-talet och början av 60-talet — utöver de fast anställda — kunde komma i fråga. Varje generation lämnar något för företaget och företagsamheten värdefullt efter sig, sägs det ibland i fondstyrelserna. Det måste väl även gälla skogsarbetarna. Alla generationer skogs och flottnings arbetare har satsat ett helt livs arbetsinsatser under ofta urusla löner och arbetsförhållanden. Därmed har de bidragit till att göra de rika rikare. De som haft de största lönerna har fått de högsta löneökningarna. Klyftorna har bara ökat.

Skogsarbetarna har verksamt bidragit till att arbetarrörelsen under socialdemokratisk ledning kunnat skapa de stora AP-fonderna som ger skydd på ålderdomen. VI har en folkpension som gör det möjligt att möta ålderdomen utan bävan för det dagliga brödet. Arbetslöshetsförsäkringen får sitt. Sjukvård och skolundervisningen byggs ut, skolan är i dag ej blott för de rikas barn. Generationer av skogsarbetare har varit med om att bygga upp allt detta. De har lämnat rätt mycket till kommande generationer, men de har lämnat allt för 'Mycket till de redan rika. Antalet verksamma skogs[1]och flottningsarbetare har sjunkit med mellan 70 000 och 100 000 under de senaste tio åren. De har friställts, som det numera heter. Men de är inte borta Iran skogsbygden. De är för gamla att omskolas, huvudparten av dem är utslitna och oförmögna till hårt arbete. För dem finns ingen valfrihet. För dem finns tyvärr heller Inte de stora och mäktiga skogsföretagens sociala fonder. Jag kan aldrig lära mig att inse det rimliga och rättvisa i en sådan tingens ordning.