En del sa att de var drömmare, Verner lär ha
sagt att fabriken skulle bli så stor att flygplan kunde landa på taket. På 50 o 60-talet gick
verkstadsindustrin för fullt, köpare fanns i hela värden, så de som hade rätt produkter, och finansiering växte sig
stora i vårt land. När det gällde produkter så kunde många hävda sig men värre var det med
finansieringen, där krävdes kontakter med de som styrde över pengarna, och de företag som fanns i
sydligare delar ville komma åt arbetskraft från till exempel Norrland, varvsindustrin var ute och värvade folk vid
70-talets början, några år senare var den kaputt. Det gäller således att dra ut linjerna och se vad som
behövs framåt. Och var då kanske Andersson mera lyhörda och flexibla än många andra som
hade byggd fast sig.
